Har träffat Beatrice. Hon nickade med silverhåret
(...ja min Beatrice har silverhår och skäggstubb, so what?....).
Hon tror att jag är på rätt väg nu. Visserligen pekar hon aldrig med hela handen men jag är rätt förvissad om att hon skulle nypa tag i kragen om var jag på väg över avgrundskanten.
Så jag stövlar vidare. Pulsar kanske är bättre.
Ännu väntar kreativiteten på utrymme men den pockar på min uppmärksamhet.
Den har börjat pipa som en mus i ett hus. Man vet aldrig Var den är bara Att den finns där. Men där det finns möss finns det katter. Det här är Lillan. Hon hittar osvikligt till mitt nya tyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar