ETT MYRSTEG FÖR VÄRLDEN MEN...

Så tar jag det första lilla steget.
Egentligen har jag redan varit ute på en mycket lång resa förstår jag nu.
En resa som rört sig i cirklar och som ständigt fört mig tillbaka igen till utgångspunkten.
Vilse i kaoset.
men så,
Plötsligt hade jag fått rätt pusselbitar samtidigt.
Plötsligt kunde jag se ett mönster.
Det var som en utandning.

Visst är allt detta mkt abstrakt men det är inte orsaken till att jag är vilse som är intressant. Det är resan hem igen.
Till mitt nya hem. Kanske den urvackra villan vid det våldsamma grå havet som jag drömde att jag byggde i förra veckan.

Målsättning! Målbilder! Delmål!
Samma råd har ekat genom åren. Det har varit lärare, föreläsare och internutbildare.
Men om det är ett mål i sig som förskräcker?
Om anledningen till att du inte gör det du ska eller som du ska är att du faktiskt inte vill nå fram till ett mål.
Tusen ursäkter har jag haft till varför jag aldrig nått riktigt ända fram.
Tills nu.
I natt förstod jag varför jag aldrig nått dit. Rädd att ens föreställa mig en målbild.

Det är mitt allra första lilla myrsteg hemåt.
I förvissningen om att jag nu kan föreställa mig ett mål, ett hem.
Nu har jag ställt upp ett antal mål. Och nått ett!!!

Jag har slängt ut vår 20 år gamla bokhylla/vitrinskåp.


.