skip to main |
skip to sidebar
Inte långt kvar nu. Man kan nästan börja räkna timmarna.
Det bara dräller av finfina idéer som jag skulle vilja genomföra.
Men Nu är inte den dagen. Nu är det dan före dan före dopparedan.
Det betyder att jag sitter fast i julstädning, matlagning, och julgranspynt.
.....men en fin gran blev det....
Sen... när julgranen börjat barra, Då... Då ni.. då blir det inga saffransbullar.
(Fast det tror jag inte att det blir nu heller)
Appropå proppa i sig tema måste jag rekomendera; Dufvenkroks chillichoklad glögg. För de som liksom jag föredrar barnglögg är den suuupergod. Även om barnen inte var så förtjusta.
Ja, Äntligen är det Söndag, Ja visserligen fel Söndag men ändå. Kommer ni ihåg bilden med hammaren. nu ser det ut så här. Det går framåt faktiskt.
Har träffat Beatrice. Hon nickade med silverhåret
(...ja min Beatrice har silverhår och skäggstubb, so what?....).
Hon tror att jag är på rätt väg nu. Visserligen pekar hon aldrig med hela handen men jag är rätt förvissad om att hon skulle nypa tag i kragen om var jag på väg över avgrundskanten.
Så jag stövlar vidare. Pulsar kanske är bättre.
Ännu väntar kreativiteten på utrymme men den pockar på min uppmärksamhet.
Den har börjat pipa som en mus i ett hus. Man vet aldrig Var den är bara Att den finns där. Men där det finns möss finns det katter. Det här är Lillan. Hon hittar osvikligt till mitt nya tyg.
Nu, Nu, Nu...
Varför var det enklare att leva Nu, Då?
Skall lägga mer fokus på att leva Nu, Nu.
Framför allt skall jag utforska..Nöjd.
För ett par år sedan kände jag mig så förbaskat slut...Men efter en liten reflexion så insåg jag att jag egentligen faktiskt var avslappnad men hade inte känt igen känslan. Efter att ha sprungit till jobbet, sprungit för att hinna äta lunch, faktiskt sprungit upp för trappan för att gå o lägga mig och sova så fanns inte Avslappnad i mitt register.
Nu skall jag testa Nöjd.
När huset väl blir städat skall jag inte sätta igång nya renoveringsprojekt. Då skall jag vara Nöjd ett par år och göra andra saker.
Jobba med andra kreativa projekt. och gå ut i Nuet och höra snön knastra under fötterna.
Lukta på blöta grenar och frysa om näsan. Njuta av takdroppet när vårsolen kommer.
Det låter väl mysigt.
(För övrigt är jag överlycklig över att min underbara svägerska N har fått ett skitbra jobb. Grattis N!! Nu skall vi bli vilka vi egentligen är.)
Jag räknar nu med att komma till en punkt där jag kan släppa lös min kreativitet. Det är något bra. Jag har en värld av vackra saker inom mig som bara väntar på att få börja existera. Bland annat drömde jag härom natten att jag läste en underbar bok med fantastiska bilder som handlade om ett nytt sätt att göra tovade yllevästar. Jag måste i alla fall prova och se om det går. Det finns så mkt vackert inom mig som trasslat in sig i mitt stök. Snart, snart finns det plats att börja göra saker.
Så tar jag det första lilla steget.
Egentligen har jag redan varit ute på en mycket lång resa förstår jag nu.
En resa som rört sig i cirklar och som ständigt fört mig tillbaka igen till utgångspunkten.
Vilse i kaoset.
men så,
Plötsligt hade jag fått rätt pusselbitar samtidigt.
Plötsligt kunde jag se ett mönster.
Det var som en utandning.
Visst är allt detta mkt abstrakt men det är inte orsaken till att jag är vilse som är intressant. Det är resan hem igen.
Till mitt nya hem. Kanske den urvackra villan vid det våldsamma grå havet som jag drömde att jag byggde i förra veckan.
Målsättning! Målbilder! Delmål!
Samma råd har ekat genom åren. Det har varit lärare, föreläsare och internutbildare.
Men om det är ett mål i sig som förskräcker?
Om anledningen till att du inte gör det du ska eller som du ska är att du faktiskt inte vill nå fram till ett mål.
Tusen ursäkter har jag haft till varför jag aldrig nått riktigt ända fram.
Tills nu.
I natt förstod jag varför jag aldrig nått dit. Rädd att ens föreställa mig en målbild.
Det är mitt allra första lilla myrsteg hemåt.
I förvissningen om att jag nu kan föreställa mig ett mål, ett hem.
Nu har jag ställt upp ett antal mål. Och nått ett!!!
Jag har slängt ut vår 20 år gamla bokhylla/vitrinskåp.
.
Lycka är att ha en vän som kommer med sockerfrukost när man bara sover och sover. Tack kära Anna-Lena.
Men nu tror jag att det är över.
Jag tror nämligen att jag i natt hittade pudelns kärna.
Orsaken till mitt kaos.
Nu skall den här munken sälja sin Ferrari.
Nu börjar resan in i det okända. In i lugn, glädje och spännande äventyr. Nu står alla dörrar öppna.
Sen... när julgranen börjat barra, Då... Då ni.. då blir det inga saffransbullar.
